Referat
Referat: Nacka HK - IFK Mariefred Vets
Matchkåseriet Nacka HC v.s. IFK Marifred Vets
Denna berättelse är inspirerad av verkliga händelser. Av respekt för dom inblandade är vissa namn fingerade, men resten återges något sånär som det hände.
Det sägs att blixten aldrig slår ned på exakt samma ställe två gånger, men ibland överträffar verkligheten dikten. Kolla bara på DJT, Den Orange, som ritar upp den globala taktiken. Satiren har sedan länge spelat ut sin roll.
Hur som helst så rasslade det till i GM:s inkorg i måndags. Nacka bjöd in till match med kort varsel. Nacka vem? Skoglund? Vi var tvungna att fram den analoga boken om seriefördelning, damma av våra monokler och leta i det finstilta med katter och hundar för att se efter. Se på fan! Där stod det ju: Nacka HC ( ingen släktskap med fotbollsmagikern). Då entusiasmen är ungdomens bröd och skepticism ålderdomens vin, höll vi ändå lugnet samtidigt som GM hastigt släppte allt och bokade in bataljen utan att passera gå. Eftersom det tydligen finns föreningar, som på oklara grunder aldrig mer kommer att spela mot oss, högg vi som kobror. Beggers cant be choosers och vi vill ju inte att smutskastningen ska smitta andra hockeyentusiaster som likt oss gillar hockey.
Miraklerna var som sagt inte slut. Knappt hade bläcket på överenskommelsen torkat innan vår superior superstar, fucking Peter ”Pee-Dee” Danielsson, signade upp för spel i säsongens elfte timme. Fint folk kommer alltid sent. Världens mest meriterade debutant ansåg det väl lämpligt att han också skulle slasha spelare i andra hallar, men i ärlighetens namn var premisserna likartade med när Makarov fick pris som årets rookie som 31-åring i NHL. Reglerna skrevs sedan om. Sannolikt får uppvarvade f.d. elitspelare i vets i framtiden inte begå säsongpremiärer i mars, som hemliga vapen för att sprida skräck.
Hela 14 fejor (starkt lag ändå nu när Slowmotion saknades) klickade i innan några påminnelser hade skickats, och slutsatsen man får dra där är att vi är några stycken som har det rätt knackigt hemma, men det är detaljer i ens enda hockeyliv. Relationer kommer och går.
Beträffande underhållningsvärdet så hade meditation kunnat vara att föredra. Jag hann exempelvis personligen både skaffa och avsluta prenumerationen av svensk hockey-TV innan trissan släpptes i andra perioden. Ett sårat ego efter petningen kan varit en bidragande faktor, men det var ju också game, set and Mats rätt tidigt. Detta trots att vi själva sannerligen försökte hjälpa till med hålla spänning vid liv i den ojämna matchen. Jag hade färgat i bortadressen. Det räcker så. Men kudos till gossarna från Nackareservatet, trevliga prickar enligt ryktet, vilket ju inte går applicera på … väl, världsledarna som ett exempel.
Man har ju hört om spelare som kliver in lite sköna "på en skridsko", men att som T-rex Iceberg i kassen, kliva in med ett öga, det hör inte till vanligheterna. Vi ringde 1177, men dom kunde inte hjälpa målvaktens linsfadäs. Sedan släppte han också tre snabba på två skott, målmannen. Nåväl, han fick också hjälp när GM, för dagen i friroll, tyckte det var läge för ”den döve att leda den blinde” och vips så låg trissan fri framför Stevie Wonder, för en enkel fullträff för en salig i nackadressen. Mål-Dino hittade lite mer schwung-sväng á hitmakaren när han räddade en straff sen. Ett öga räcker ju utan skymning.
Baljor och poäng gjordes i tid och i otid och några objektivt bekräftade som lyckades med det svåraste som finns var (ordningen är sekundär): ”Psyket”, ”Quken”, ”Tönne” och ”Slangen"med två vardera, vetsjunioren ”CCM” likaså och Markus ”Sandwich” Karlsson med en skön i krysset plus ”Hellraiser” med ett förmodat fult (jag var inte där). Ja, nästan alla bidrog där, men ”Roadrunner” var undantaget som bekräftade regeln, the missing peace, som i frustrationen löste en skön dubbelutvisning i slutet för ruff när saken var biff och vi försökte värna om vår nya, finkammade helyllleimage. Släkten är värst. Mycket testo i den kroppen. Men så är han ung också. Lyllos han.
Mer spännande blev det då på avbytarbänken när våra Lirare, ”PD” och ”Tönne”, gav egona fullt utrymme och ingick i en personlig Norén-pjäs sinsemellan. Sannolikt var det något viktigt som en missad backhandsflipp som var orsaken. Dock sonades de lite för snabbt för våra övriga kamrater hade popcornen klara att avnjutas och såg fram emot en helaftonsföreställning.
Vad mer? Nacka skickade in en hemlig agent inför. Officiellt för att fylla en flaska och erbjuda slipning, inofficiellt för att speja, snegla på laguppställningen, fota av bågarna och sabotera skenorna. Fuskar man inte vill man inte vinna! Det vet alla rippade. Respekt säger vi.
Action på E4:an bidrog vi med också. Supporterbussen hamnade i bekymmer där ”Knugen” rullade av på 40-talet. Matchen mot ordningsmatchen förlorades dock. 1-1 således. Och i sann autokratisk POTUS-anda blev notan osplittad då händerna i ratten tillhörde en hangaoround som ännu inte förtjänat sina "strips" som en fullblods vets. Lite som kändisen Pers Brandt och änglarna från helvetet då. Tuffa papper. Vi tackar dock Tobbe Tiger, vår Power Animal tillika Totemdjur (eller om det är samma sak) och övriga medkompanjoner för ansträngningen. Veteranhockey förenar oavsett vad somliga samlingar av simpla sinnen i norrort må hävda. Lagidrott is the shit.
Just fan, när ni ändå kommit såhär långt: Vi har två hemmamatcher i pipen inom kort. Tyresö gästar 19:e och sedan nalkas DM:semi med datum X. Kom själva och se om lögnen om vår storhet som en episk veterandynasti är sann och döm sedan själva om vi är osympatiska hockeyterrorister utan självdistans som inte hör hemma i veteranhockeyn med dess gentlemännaregler. Avslutningsvis lite freestyle Strindberg: Vi är djävla män som kan göra många konster!
Mediaskallen
p.s. "matchens lirare" utdelas till Nackas Darius Kasparaitis-look a like. Ibland är stuket, looken och shainingen allt. Hatten av. Vi ryggar Aretha här: R.E.S.P.E.C.T. d.s.
